När jag stod och speglade mig i morgonens vattenpölar och smutsiga busskursväggar. Det långa håret, ett faktum nu. Efterblekt av sommarsol, den jag aldrig såg. Om jag svänger huvudet fram och tillbaka, så hänger inte hjärnan riktigt med men håret. Det är fint. Och då. När bilmullret och förkylda harklingar fyllde mina öron kände jag det plötsligt. 

Stickandet
någonstans där
under, inom.

De tydliga bussdäcken som klistrar sig mot marken. Mycket långsammare än förut, så noga har jag aldrig sett dem förr. 

Hur värmen bubblar upp i halsen. Mycket vassare denna gången. Varken som kvarglömda julaftonsmornar eller städer för stora att förstå. 

Som halsfluss, tuberkolos. Uppstötningar, kvavt när jag kvävd försöker svälja min egen kväljning.
Ljud ur min hals.

Under mig finns bussen. Jag har satt mig ner, visat biljetten, tittat ut genom fönstret, klickat på stopp.
Går av och allt är normalt.
Går av lite till,
det gör knappt
ont. 

Sväljer, 
sväljer och
tuggar
tuggar det som kommer upp. 
Kylan.

Innan jag själv vet om det är den här. Kylan. Som höst innan sommar, snö som kommer tillbaks. 

Försöker svälja ner den igen. Tre klunkar vatten. Värmen, kylan. Fem klunkar vatten och uppförsbacken tar slut. 

Mannen jag möter på cykeln skjutsar mig hela vägen hem. Kanske har jag svimmat. Kanske skulle jag bara blunda. 

Innan jag själv vet om det är jag tillbaka. Busshållsplatsen, hemma. Allting är precis lika dant. 
I morse gick mitt hjärta sönder, 
och allting är 
precis lika dant.

mina tänder de är vita
jag borstar dem för hårt.

om det ändå vore allt.
allt jag kunde tänka.
här ryms alltid lite mer,
kom
broar utan kollektivtrafik
människor utanför min dörr
telefonsamtal att ringa
ni har plats ni med, kom.

under en trapp
bakom en bokhylla
inuti min byrå.
vansinnet.
ibland sträcker du ut dina
håriga armar
kalla fingrar
hala handflator
kramar svetten ur mig
se, jag droppar.
snurrar runt mig, vrider om
säger åt mig att
inte sluta tänka
aldrig stanna upp.

min sång är ingen klagan
min röst är ingen sång
min klagan går ensam
ensam utan mig.
skrattar sig hes, äter sig till smärta
kedjereagerar men
svalnar snabbt igen.

plötsligheten skakar dig inte
skräck och panik sväljer du helt
på buss nummer sju
är det du som får
mig att glömma plinga

insidan av mina ögonlock
har fler färger än här.
låter näsan värma luften,
biter ihop, öppnar upp.

jag,
tillbaks i spegeln
immar mig själv
mina tänder de är vita
jag borstar dem för hårt.

Du döljer nåt för mig. Jag kan inte sova.
Inget svar angående natten, den jag tror du spenderat med någon annan. Hon vars namn jag inte får veta, i ett ständigt omfång av dem. Han och dem. Du och dem.  
Det finns något oärligt, nåt du undviker att säga. Genom frågorna känns det. Tomma är de, inte gjorda för ett svar. Formulerade som ett skydd, menade som en skugga.
Nåt att dra för, dra sig över. 

I mitt huvud. Här kysser vi varandra, och jag blir jävligt arg.
Egentligt ledsen, ifrågasättande men svag. Kräver förklaring men inser. Ord löser inte allt, verkligen inte det här. Jag har redan pratat sönder det. Oss. Och.
Det enda du har kvar att säga: jag orkar inte nu. Men.
Du orkar inte sen, inte då heller.

När jag fyller år blir jag äldre
alltid densamma men
det tycks sig inte likt.

Väggarna runtomkring,
dem tunna,
äter inte tillräckligt
stoppar inte det ljud
jag inte får höra. 

Helst vill jag spara
allt i skrift, på riktigt, fysiskt. 
Telefonen är min hand
det finns inget som kan hejda
jag menar: inte ens jag.

Stoppar det ljud
jag inte får höra och du

du har hittat nya skor eller nej vänta var det ett jobb du är i alla fall glad har bestämt dig nu slutat grubbla nu du ska hålla fast vid det här nu för det blir nog bra precis det är nog rätt ändå det funkar så som tränandet går bra godiset du köper katterna du sålt eller ja det antar du i alla fall. du börjar skolan nu om några dar om klassen verkar bra jo den verkar bra du har ju fattat det här beslutet nu så det ska nog bli bra allt visst ska det nog det. det verkar såklart intressant du oroar dig lite om det verkligen ska fungera om du verkligen ska fungera om alla andra verkligen ska vara intressanta och intresserade av dig om folk kommer tycka om dig
det är svårare att inte tycka om dig
än att verkligen göra det
lyckas jag nästan få ur mig du säger att jo det löser sig nog och just det ja! hörde du om OS? eller om han som blev påkörd? visste jag att din granne var tokig att din syster flyttat till stockholm nu?
och ja - sen var det väl inte så mycket mer du måste äta och gå hem och åka i din bil och hade väl egentligen inte så mycket det finns väl knappt nåt mer att säga. nej. vi hörs. hejdå.

och,
telefonen är åter min hand
du,
sa inte ens grattis.  

som tre månader.
bara borttagna ur mitt liv
undanrensade
avvecklade
slutförda.

Den tid vi delat
som inte finns
inte för att spegla en framtid,
inte för att bygga
någonting
bra.

Storslaget har nått mig
knäväcken böjs
nacken svider
ryggen bryts.

Storslaget
har du sagt ditt
jag minns inte 
ens hur
allt rörigt
allt varmt
nästan klibbligt.

länge sen
jag andades på riktigt nu
kanske en vecka
kanske två dar.
kanske,
jag menar
kan det varit,
ända från början?

hundlösa damer
åker i min hiss
de bryter sin svenska
eller kan den inte alls
men hej säger de
hej hej
hejdå
våning 4
och tack
öppnar dörrar går 
ut går
av går 
ihop går bort

hostar om kvällarna
mornarna
och om 
alla timmar däremellan
röker också tror jag
alldeles för mycket, mångt, ofta
jag vet då vi
hör varandras steg
varandras hostande
varandras obekvämligheter.

knän
händer
armbågar
överallt är de
i min sida
på mina lår
genom mitt hår

törsten som knyter mina lungor
skrapar sig i gommen
väcker mig
många timmar för tidigt
skapar min trötthet
min lite vissna kropp
felböjda leder
tyst andning
dörrar som
inte öppnas
tillräckligt fort
jag hinner med
att tröttna
innan vi båda ens hunnit ut
hunnit genom
hunnit fram
tagit hissen
och åkt
hela vägen ner.

jag håller på att göra en film, i skolan, till ett projekt. just nu har jag rätt mycket ångest över det hela känner jag. har skrivit en dikt, som ska höras i bakgrunden. tänkte att jag lägger upp den här nu, för att förminska saker och ting lite. snälla klicka lite på gilla så att jag får för mig att detta ska gå bra. (ska redovisa i morgon). 

det vi inte förstår
fastnar i oss
tar dig loss.
vem är hon?

din fråga att ställa.
vem är hon?
ditt svar att ta.

du har vunnit sig själv nu
blicken inåt,
tanken hand i hand
du har
vunnit dig själv
förlorat,
alla andra.
stoppat din inläran,
pausat ditt tal.

ett avbrott, en krock
ska det verkligen behövas?
en krock,
en störning i en vardag
du så vant håller kär.

ska det verkligen behövas?
är det allt som behövs?

 

där berget slutar

mitt i sin mening

har vi bussen, ett hem.

här borta

där alla kryddgatorna ligger

har jag byggt mig ett bo

lagt min tillit,

snurrat mig fast.

orden snubblar
upp ur halsen
lämnar din tungas
trygga kant, plockar
upp min hud,
lämnar mig kvar.  

(I still dont translate poems)