Install Theme

En liten cirkus

\

WELL, hello!
jag är: trasslig i håret, orolig i magen, glad i skrattgroparna, knakig i stortårna och rastlös i armarna. 
har i natt: vaknat varannan timma typ av armar som sprattlat runt, letat reda på huvudkudde nummer två, kramat huvudkudden som om det inte fanns någon morgondag, somnat om, kastat ifrån mig huvudkuddskramen - börjat om från början. 
åker idag: till stockholm! till malmö! till lomma! TILL LOUISE OBS OBS OBS <3 

mitt antologi-självporträtt förresten. 

dunsdunsduns

jag tvättar kläder, jag tar tillbaka min fejsbook. jag snubblar in där jag inte bör/ska/borde snubbla in mig. jag vaknar om morgonen av att ögonfransarna i höger öga viker sig inåt, aj aj aj. 

ibland och mest av alltid just nu vill jag skrika till mig själv, i tandborstande morgonstund: VAD GÖR DU MED TIDEN
på ett nästan anklagande vis. almanackan slår sjätte april och jag ba va nej nämen var tog mitt hatade februari vägen? 

jag går långsamt till ica, går långsamt runt obygden, cyklar långsamt till skolan men det hjälper mig inte. tiden bara swishswishswish som en blinkande stroboskop-lampa ändå. jag dansar klackarna, hälarna, fötterna smatterhårt i parketten och det ekar DUNSDUNSDUNS. jag räknar dem, de är sekunderna som går. 
eller nej. timmarna.
eller nej dagarna. 
nej, VECKORNA.
nej. stopp. 

NÅVÄL - som är mitt bästa ord för att lugna mig själv i ovänligt tankesnurr - tiden funkar ju så. obegripligt ogreppbart. 
& allt är fantastiskt ändå. 
famntastiskt ändå. 

kärleksförklaring

alltså hejhejhej mitt-i-livet, vadskadugörasendå och SÅ-GÖR-DU-KARRIÄR. 
hela dagen är ett disco, men så fort ljuset domnar stannar det. 
det släcks i taket och ingen bryr sig
så mycket som just jag. 

det är kväll igen, nästan natt, det tycks så alltid bli numera. mitt liv rinner mellan fingrarna på mig, och allt jag hinner göra är tänka tankar om behovet att förvara. spara. föreviga. minnas. 

det och i och för sig så himla mycket annat. 
skriver ord som a killing machine och like aldrig förut. det är kul att skriva ord. kan nog kalla det min hobby. 
och jag kramas & dricker te & micrar havremjölk & kollar twin peaks & kokar tomatsoppa & skrattar högt så att hakorna dallrar. 

yä till livet, vi passar rätt bra du och jag. 

dagens stjälporträtt.

Sista mars

Det snöar snö som ändå inte stannar.

en del av nåt större

Det här är inte ett brev till dig så som att du ska få läsa det. Det är ett brev till den del av mig som blivit dig, där du helt harmlöst tagit över. Paxat plats i mitt hjärta, för att ingen annan ska rymmas.
Det här är inte ett brev till dig, det är en vräkning. Jag vill att du flyttar ut, tack. 

Vad som händer i fårösund just nu är våren.

Betraktelser från din säng

1.
Du knakar i hallen. In i dörrkarmen och genom tröjans alla hål. Du kvider lite tyst för du fryser, lägenheten är kall.

2.
När jag vaknar har din hand redan tagit sig ur mitt hår. Nu rör den i din frukostskål, blandar flingorna mjuka. Du är i köket och rasslar och ditt överkast ligger mjukt mot mina ben. Min näsa visslar lite då jag andas och jag kopplar bort mig själv en liten stund till. Klockan är fortfarande tidig, det är inte jag som har en skoltid att passa.

3.
Det faller, regnet. Slickar kallt på allas huvuden, det är ingen som kommer undan. Det slänger sig mot ditt fönster, smattrar hårt. Jag vaknar och jag är ingen som kommer undan, lägenheten är kall.

4.
Tandkrämslöddret smakar gott när du kysser mig hejdå. Säger du kan komma förbi med nyckeln sen men om du inte hinner möter jag upp dig vid Götaplatsen, det är ingen brådska. Ät frukost, låna av allt du vill. Och precis innan du vilar din blick på tiden vänder du den mot mig istället. Väljer nästa spårvagn väljer att ta lite av min kroppsvärme nu.

5.
Regnet har lagt sig ner. Landat och stannat upp. Utanför hänger himlen kvar på tork, utan klädnypor. Jag vaknar av tystnaden och av att du hunnit gå.

har en till och en till och ytterligare en. .

osanningar:

idag fick jag post i brevlådan. paket till ICA. paket på posten. och så glittrade det och innehöll tyg och trådar och kläder. som jag köpte. på internet. där jag bor finns inga affärer. men internet når mig alltid.

någon som jag vägrar minnas namnet på sa en gång: utan krig hade vi inte haft…

är i london bor hos linn med dockskåpstrappuppgången är självupptäcksfärdande idag solen lyser jag har öppnat fönstret stora lastbilars ljud bullrar in. 
det är underligt med en stad så stor att den rymmer 10 miljoner människor. går inte att förstå. jag tittar på ledsna arbetare på mystiska kvarterspizzerior och möter cyklisters lite fnittriga ånejnublevjagtvungenattbromsa-blickar och tänker tusen tankar i timmen. tänker: va hjälp finns det mer än bungehallen! tänker: vad händer om jag kommer bort i en underjordisk kollektivtrafik? 
nåväl nåväl. nu ska jag kissa & gå ner genom dockskåpstrappuppgången (den som är på bilden) och gå ut i finamänniskorområdet och hitta vägen till tuben. ps jag skriver/säger tuben ytterst tillagt för att verka världsvan, det spontana orden som kommer är… vagn öh spår öh bana öh tunnel.
PUZ

Livet är, hur ska jag säga det? Livet är inte i format för skrift just nu. Jag bubblar argt under kött och hud för att nya viljor hela tiden dyker upp. För att Sverige andas politik så som det gör endast en gång var fjärde år. För att det finns så väldigt mycket att bry sig om, och så väldigt mycket som går att förändra. För att världen är så otroligt stor för att livet är så väldigt fantastiskt. Lever sportlovslivet och flyger flygplan till London idag. Resefebrigt.

vi tar det, en liten bit i taget, det där stora landet indien. här: kalla kashmir som krävde oss på lager av alla kläder samtidigt. 

Till nästa gång:

Framtiden springer över mig. Springer fram till dig. Springer fram oss. 
Tre veckor senare och jag ligger i min säng och slår med hela hjärtat. Det dånar mot madrassen. Jag skulle somnat för redan länge sedan men min telefon håller mig vaken. Du är på andra sidan av strålande vågor och vi närmar oss erkännandet. Smyger försiktigt runt det med ord som gillar, tycker om, är intresserad. Jag och mitt hjärta känner oss bekanta i detta härjade landskap och vi tänker att äntligen igen! 
Du och jag prövar varandra och testar oss fram, tills en utav oss är tillräckligt tydlig.
Det blir du som hinner först och det är just hur du uttrycker det som ska skapa det där omvälvande inom mig. Det som jag ska minnas. Just den stunden. Nykärleken, det otroligt magsnurriga pirret. Jag ska romantisera det, berätta om det, skriva om det och tänka väldigt mycket på det. 
Och jag ska minnas det du skrev, exakt vad det stod, till den dagen då jag raderar smset. Långt senare. 

Jag känner ibland (läs: nästan hela tiden) att det blivit så förutsägbart. Vi möts för första gången i den allmänna tvättstugan. Någon (läs: du) frågar mig om det där är min naturliga hårfärg verkligen och jag skrattar. Och jag blir glad för att du ser mig. Och när jag tittar upp mot dig så ser du ganska trevlig ut. Och jag tänker att du och jag skulle kunna passa. Vi skulle kunna tycka om varandra. Du skulle kunna tycka om mig. Jag vill se hur långt jag kan dra det, vad jag kan göra av det här. Och så ska vi bli kära. Och så ska vi vara kära. Tills vi slutar vara det eller inser att vi aldrig varit det och då ska vi krossa varandras hjärtan och sedan ska vi båda vara för trasiga för allting ett tag. Och du ska tråna efter mig. Och jag ska inse i efterhand hur illa du faktiskt gjort mig, en liten bit i taget.

Men just idag är det april fortfarande. 
Det är idag då vi möts första gången.
Ingenting har hänt och det spelar ingen roll. Jag ska hinna bygga upp så mycket kring dig ändå. Och kring oss.  
Här, inuti mitt huvud. 

Jag ska skriva i min dagbok, tre år senare att jag minns april 2011.
I den allmänna tvättstugan tömmer jag tvättmedelspaketet på de sista smulorna. Parfym. Någon anklagar mig för att ha färgat håret jag skrattar säger det här är en ny reaktion men egentligen vill jag säga något annat. Någonting mera. 
När jag vänder upp blicken från tvättmaskinsinställningarna har du kommit närmre. Lite för nära, verkar inte kunna läsa av min privata omkrets. Egentligen vill jag säga något. Bita ifrån. 
Men mitt språk är inget särskilt. Det är precis som alla andras. Tar slut lite då och då.
Du andas knäckebröd åt mitt håll.
Ler oförklarligt.
Det är första gången vi ses. Det är första gången någon ser på mig.  
Jag vet inte bättre än att gå därifrån med dig fortfarande i tanken.

4 ting

Så blåser stormen in över
huset genom taket igen du
är snabbt framme och 
tänder lyktan.
Jag sitter i den stora blomkrukan
på fönsterbrädan när ljuset når mig. 
Håller eftermiddagsdisco 
med hjälp av gammalt julgranspynt
och allt jag vet är
att du
kommer vänta
med att ta fram den gröna vattenkannan i plast,

du kommer vänta till efter stormen.